kasta sig öfver den fattiga maten hemma. Då skulle modern få råd att hålla det bättre i hemmet och extra mat på söndagen, och sedan . . . sedan öppnades oändliga vyer för de båda, som sutto och uppgjorde planer till långt in på natten.
Och då de slutligen sade godnatt, trykte de hvarandras händer med värme; de hade godt mod och voro säkra på att det slutligen skulle bli de och deras idéer, som vunno segern, och de gingo till hvila i lyckliga drömmar.
Men följande dag brydde de sig aldrig om att träffa hvarandra. —
VIII.
Hvarje morgon hade fröken Thorsen, då herr Jessen kom, hälsat honom med en blick, som huru litet han än brydde sig därom, dock förvissade honom om att han här i butiken likasom hemma hos modern var den bortskämda gunstlingen.
Men dagen efter den, då Törres hade gjort sitt besök, sade fröken Thorsen godmorgon utan att se upp då Jessen kom i butiken.
Och i samma sekund tykte han att det for en gnista af hemligt förstånd emellan henne och Törres, en flyktig ryckning i hans ansikte, medan han stod nere i den ofina delen af butiken och handlade med några bönder.
Och ju längre det led på dagen, desto mera fick herr Jessen en känsla af att någonting var
