74
Allmänheten måste blandas ihop. Man måste få det intrycket att alla vägar möttes här, så att ingen skulle hålla sig undan. Alt måste ligga framme för att förmå folk att dröja länge och fylla butiken från morgon till kväll.
Dessa idéer utvecklade Törres för fru Knudsen, medan han åt med henne. Så långt hade han redan avancerat. Han blef nu ifrig; han uttrykte sig ledigt, och hon hörde öfverraskad på. Denne bondgosse var icke blott flink och rask, utan han hade tankar; han ville någonting, och hans förslag föreföll henne förståndigt.
— Jag skulle ha lust att tala därom med Gustaf Kröger, — sade hon.
— Med Kröger! — utbrast Törres förfärad.
— Ja, hvarför inte det?
— Vår farligaste konkurrent!
— Det har aldrig varit fråga om någon konkurrens emellan oss, — svarade fru Knudsen.
Törres smålog illparigt.
— Kröger skulle naturligtvis säga att altsammans vore bara dumheter och sedan göra det själf.
Hon såg det sluga uttrycket i hans ansikte och tänkte på Krögers varning mot den unge mannen. Men då han anhöll att få göra några små förändringar i butiken, medan herr Jessen var borta, kunde hon icke säga nej; hon vågade det icke.
I största hast förklarade Törres för fröken Thorsen hvad han ämnade göra. Han stod lutad öfver henne, och hon såg honom trofast och hängifvet in i ögonon. Hennes hjärta tillhörde
