82
Men Gustaf Kröger själf märkte ingenting, och då Julie vid middagen berättade att hon och fru Steiner hade varit och sett på de förändringar herr Wold vidtagit, afbröt han henne tvärt.
Då han emellertid efter sin middagslur kom ner i sin butik, fäste han sig vid huru tomt där var.
— Fult väder; folk håller sig hemma i dag, — sade han i förbigående åt sin förste bokhållare.
— Folk går åt annat håll i dag, — svarade denne.
Kröger tog sin hatt och gick ut.
Anordningen i fönstren fann han ful, men då han skulle gå in och hälsa på fru Knudsen, såg han genom glasdörren butiken full af folk och henne själf vid kassan glad och nöjd. Han vände då om och gick hem igen.
Men då han trädde in i sin stora, väl ordnade butik, som nu var så folktom, insåg hän för första gången att det var konkurrens på lif och död, och han viste nog hvems felet var. —
Anton Jessen hade fått höra om den stora förändringen i butiken af vänner, som besökte honom på kvällen. Han infann sig därför följande morgon fullt beväpnad i butiken, beredd att uppträda öfverlägset, och säker på att han skulle kunna öfvertyga fru Knudsen om att detta simpla sätt att breda ut allting var liktydigt med ruin för en fin butik.
Hans princip var tvärtom att taga ner en ask eller en tygpacke från hyllan med en min, som antydde att det var en särskild utmärkelse för kunden och sedan visa varan såsom någonting extra och utsökt. På detta sätt hade han vunnit
