— Kom hit, Julie! Låt mig presentera dig! Jag har tilltvungit mig herr Wolds bekantskap.
Julie Kröger närmade sig, vackrare än han hade trott att hon kunde bli, med frisk färg och ett gladt leende öfver sitt annars tämligen obetydliga ansikte. Äfven Jolla Blom infann sig nu, och Törres befann sig plötsligt midt ibland balens mest firade damer: Tulla Arentz, Dalla With, Assen, Bassen och Trutte Maribo samt Dada och Didi Brun. Fru Steiner presenterade honom såsom: „Min upptäkt, herr Wold!“
Musiken spelade upp till fransäs, och herrarne skyndade efter sina damer.
— Har ni någon dam, herr Wold? . . . Inte det? . . . Det passar ju förträffligt.... Julie, här får du ersättning för din förolyckade löjtnant!
Och i ett nu hade fru Steiner placerat dem arm i arm, medan hon själf med sin kavaljer, löjtnant Filtvedt, stälde upp sig såsom deras vis-à-vis. Dennes oskiljaktige vän och kamrat löjtnant Tuftemo hade just fått order att följa hem krigskommissarien, hvilket alltid tillkom den yngste löjtnanten.
Då de stodo uppstälda, sade Törres ytterst förlägen:
— Ni måste ursäkta det här, fröken Kröger! Jag skulle aldrig ha haft mod att bjuda upp er.
— Åh! . . . Är jag då så afskräckande? — svarade Julie.
— Nej, men jag är en sådan klåpare, — sade Törres.
— Det få vi snart se. — svarade hon småleende, och i detsamma började turen.
