öfver att ni kommit hit, ty det skall bli mycket roligt att ha något sällskap här. Visserligen är det ett angenämt och behagligt ställe vid hvilken tid som helst, ty Thornfield är en vacker och ståtlig egendom, kanhända något förfallen under senare åren, men i alla fall ganska respektabel; men, som ni vet, finner man det dock alltid vintertiden temligen dystert och ödsligt äfven på de allra bästa ställen, när man är alldeles ensam. Jag säger ensam — Lea är visserligen en snäll flicka, och John och hans hustru äro mycket hyggligt och beskedligt folk; men, ser ni, de äro ändå bara tjenare, och man kan inte samtala med dem, som med sina jemlikar; man måste hålla dem på tillbörligt afstånd, så att man inte förlorar sin respekt och sitt anseende. Förliden vinter (som ni mins, var den mycket svår, och när det ej snögade, så regnade och blåste det) kom inte en enda mensklig varelse hit, med undantag af slagtaren och postbudet, ända ifrån November till Februari och jag blef verkligen till sluts helt svårmodig af att sitta så der alldeles ensam om qvällarna. Jag tog in Lea ibland, för att läsa högt för mig, men jag tror att den stackars flickan inte var så särdeles road deraf och att hon snarare ansåg det som ett tvång. Om våren och sommaren är det mycket bättre; solljuset och de långa dagarna göra det då helt annorlunda, och just vid början af denna höst kom lilla Adèle Varens hit med sin forna amma, och ett barns närvaro gör det alltid med ens lifligt i ett hus; och sedan ni nu också är här, tänker jag att jag skall bli riktigt glad och nöjd.»
Jag blef helt varm om hjertat, då jag hörde den hederliga frun säga så. Jag flyttade min stol närmare hennes och uttryckte min uppriktiga önskan att hon måtte finna mitt sällskap så angenämt som hon hade hoppats.
»Men nu vill jag inte uppehålla er längre i afton», sade hon; »klockan slår snart tolf; och ni, som har rest hela dagen, måste helt säkert känna er trött. Om ni nu blifvit riktigt varm om edra fötter, skall jag visa er till ert sofrum. Jag har låtit ställa i ordning åt er ett rum strax bredvid mitt; det är endast helt litet, men jag trodde att ni skulle tycka bättre om det, än om något af de stora rummen i främre delen af huset. Visserligen äro de bättre
