och en annan ett fruntimmer med pudradt hår och ett halsband af perlor), en bronslampa, som hängde ned från taket, och en stor klocka, hvars fodral var af konstigt utskuren ek, som af tid och nötning blifvit svart som ebenholz. Allting föreföll mig ståtligt och imposant, men också var jag föga van vid prakt och storhet. Förstugudörren, som till hälften var af glas, stod öppen, och jag steg ut derigenom. Det var en vacker höstmorgon; solen sken mildt på träden med deras i gult och brunt skiftande blad och på de ännu gröna fälten. Jag gick fram på gräsplanen och betraktade bygnaden. Den var tre våningar hög, af icke så särdeles vidsträckta, men dock temligen ansenliga proportioner, snarare en gentlemans landthus än en adelsmans herresäte. De rundtomkring taket uppskjutande tinnarna gåfvo huset en pittoresk anblick. Dess gråa framsida afstack behagligt mot en mörk lund, hvars invånare de kraxande kajorna, nu voro ute på flygt och flaxade hän öfver gräsplanen för att begifva sig till en stor äng, som medelst en till hälften ramlad stengärdesgård var skild ifrån sjelfva gården, och hvarest en mängd af törnbuskar med sina tjocka och krokväxta grenar med ens förklarade den etymologiska betydelsen af egendomens namn[1]. Längre bort voro några bergskullar. Dessa voro visserligen icke så höga eller så branta och skrofliga som de vid Lowood, ej heller tycktes de likt dessa senare liksom afstänga all gemenskap med den yttre verlden; men de voro ändå temligen ensliga och öde, dessa kullar, och tycktes gifva Thornfield ett visst ensligt och afstängt läge, som jag ej hade väntat att finna så nära det folkrika och lifliga Millcote. På sluttningen af en af dessa kullar låg en liten by, hvars tak voro till hälften dolda af träd. Sockenkyrkan stod närmare Thornfield, och dess gamla tornspira reste sig öfver en liten upphöjning mellan huset och grindarna.
I fulla drag njöt jag af den vackra utsigten och den angenäma, friska morgonluften samt lyssnade med nöje till kajornas kraxande. Bäst som jag stod och betraktade husets gråa framsida och undrade öfver att ett så ensamt fruntimmer som mr Fairfax bebodde detta stora ställe, fick jag se henne i förstugudörren.
- ↑ Thornfield = Törnfält.
