»Å nej, det är nog nu så länge; men då din mamma gick till den Heliga Jungfrun, som du säger, hos hvem bodde du sedan?»
»Hos madame Frédéric och hennes man; hon tog hand om mig, men är alls inte slägt med mig. Förmodligen är hon fattig, ty hon bodde inte så vackert och grannt som mamma. Hos henne var jag inte länge; mr Rochester frågade mig, om jag skulle tycka om att få komma och bo hos honom i England och jag svarade ja; ty jag kände honom, innan jag lärde känna madame Frédéric, och han var alltid snäll emot mig och gaf mig vackra klädningar och leksaker. Men ni ser, att han inte har hållit ord, ty nog har han fört mig till England, men han sjelf har åter begifvit sig bort, och jag får aldrig se honom.»
Efter frukosten gingo Adèle och jag in i biblioteket, som af mr Rochester tycktes vara bestämdt till mitt och Adèles arbetsrum. De flesta böckerna voro inlästa i bokskåp, försedda med glasdörrar; men en bokhylla var lemnad öppen, innehållande alla slags läroböcker, flera arbeten i den lättare litteraturen, poesi, lefvernes- och rese-beskrifningar, några romaner, m. m. Förmodligen hade han ansett att detta var allt hvad en guvernant kunde önska för sin enskilda läsning, och jag fann mig också högligen nöjd dermed för det närvarande. Jemförd med de få böcker, som jag vid Lowood hade lyckats att då och då komma öfver, tycktes denna boksamling i öfverflöd lofva mig både nöje och undervisning. Dessutom fanns äfven här ett flygelfortepiano, alldeles nytt och af särdeles vacker ton, jemte ett staffli och ett par glober.
Jag fann min nya elev temligen läraktig, ehuru icke så särdeles böjd för flit; hon tycktes icke ha blifvit vand vid någon mera bestämd och regelbunden sysselsättning. Jag insåg, att det skulle vara olämpligt att till en början hålla efter henne för mycket; hvarföre jag, sedan jag hade talat med henne en längre stund och blott helt litet sysselsatt henne med läsning, tillät henne framåt middagen återvända till sin amma. Jag ämnade under tiden, innan det blef middag, sysselsätta mig med att teckna några små utkast till hennes begagnande.
Då jag gick uppför trappan att hemta min portfölj och mina penslar, hörde jag mrs Fairfaxs röst från ett rum, hvars dörrar stodo öppna.
