»Förmiddags-lektionen är väl slut nu, kan jag tro?» sade hon.
Jag gick in till henne, då jag hörde att hon tilltalade mig. Det var ett stort och ståtligt rum, med purpurröda öfverdrag och gardiner, en turkisk matta, med valnötsträ inlagda väggar, ett enda stort fönster, rikt prydt med måladt glas, och ett högt, med ornamenter siradt gipstak. Mrs Fairfax höll just på att damma några vaser af fin purpurröd spat, hvilka stod på ett sidobord.
»Ack, hvilket vackert rum!» ropade jag, då jag såg mig omkring. Jag hade aldrig förr sett något ens hälften så ståtligt.
»Ja, detta är matsalen. Jag har just öppnat fönstret för att släppa in litet frisk luft och solsken, ty det blir så lätt fuktigt och otrefligt i rum, som sällan äro bebodda. I salongen der borta är det så kallt som i ett grafhvalf.
Hon pekade på en stor välfd dörröppning midt emot fönstret, liksom detta prydd med purpurfärgade draperier, hvilka för tillfället voro dragna åt sidan. Jag gick fram till den, steg uppför tvenne breda trappsteg, och vid den blick jag kastade inåt, trodde jag mig se en skymt af ett fé-slott, så lysande och präktigt syntes allt der inne för mina oinvigda ögon. Det var likväl endast en utmärkt vacker salong, och der innanför en liten sängkammare. Båda dessa rum voro belagda med hvita mattor med inväfda blommor i lysande färger; de snöhvita listverken kring taken voro arbetade i form af drufklasar och vinrankor och bildade en vacker kontrast mot de med kamosinrödt tyg klädda hvilosofforna och ottomanerna. Ornamenterna på den hvita marmorspiseln voro deremot af rubinrödt, skimrande Böhmiskt glas, och de mellan fönstren anbragta stora speglarna återgåfvo all denna blandade strålglans af snö och eld.
»Så fint och ordentligt ni håller i de här rummen, mr Fairfax!» sade jag. »Intet damm, inga öfverdrag; om inte luften här kändes något kylig, skulle man tro att de dagligen begagnades.»
»Ja, ser ni, miss Eyre, Mr Rochesters besök här äro visserligen sällsynta, men de äro alltid plötsliga och oförmodade, och som jag har märkt, att han tycker om att vid sin hitkomst finna allt i ordning och slippa att se något stök och bråk, tycker jag det vara bäst att ha
