rummen i det skick, att de kunna när som helst mottaga sin egare.»
»Är han mycket noga och kinkig?»
»Åh nej, jag kan inte säga det; men han har fina lefnadsvanor, sådana som anstå en gentleman, och han vill att man rättar sig efter dem.»
»Tycker ni om honom? Är han i allmänhet älskad?»
»Åh ja, familjen har alltid varit mycket aktad här. Nästan hela trakten, så långt som ni kan se, har från urminnes tider tillhört familjen Rochester.»
»Nå ja; men, om vi lemna hans egor åsido, hur tycker ni om honom? Är han omtyckt för sin egen skull?»
»Jag har inte skäl till annat än att tycka om honom, och jag tror att han af sina underhafvande är ansedd att vara en rättvis och frikostig husbonde. För öfrigt har han inte mycket lefvat ibland dem.»
»Men har han inga egenheter? Kort sagdt, hurudan är hans karakter?»
»Åh, den är oförvitlig, skulle jag tro; något egen, kanhända. Han har rest mycket och sett mycket af verlden, förmodar jag. Jag är säker på, att han är mycket kunnig och lärd, men jag har inte så särdeles mycket talat med honom.»
»I hvilket fall är han då egen?»
»Ja, jag kan inte så noga säga — det är inte så lätt att beskrifva. Det är just ingenting som faller i ögonen; men man känner det när han talar till en; man kan aldrig vara säker på om han talar allvar eller skämt, om han är nöjd eller inte — med ett ord, man kan inte riktigt förstå honom — åtminstone kan jag det inte. Men allt detta är af ingen betydenhet; han är en mycket god husbonde.»
Dessa voro alla de underrättelser, som jag kunde få af mrs Fairfax, angående hennes och min husbonde. Det gifves personer, som ej tyckas ha något begrepp om att teckna en karakter eller gifva akt på att beskrifva framstående sidor, vare sig hos personer eller ting och till denna klass af menniskor hörde tydligen den goda frun; mina frågor brydde henne, och jag kunde icke få några vidare upplysningar. Mr Rochester var i hennes ögon mr Rochester, en gentleman, en besuten egendomsherre, — ingenting mera och ingenting mindre; hon forskade eller undersökte
