Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
8
jane eyre.

Van vid Johns oqvädinsord, hyste jag alls icke någon tanke på att svara honom; min enda tanke var huru jag skulle kunna uthärda det slag, som jag med säkerhet visste skulle följa på detta skymfande tillmäle.

»Hvad gjorde du bakom gardinerna?» frågade han.

»Jag läste.»

»Visa mig boken.»

Jag återvände till fönstret och hemtade den derifrån.

»Du har inte göra att taga våra böcker,» förklarade John; »du är ett nådehjon, säger mamma; du har inga pengar; din pappa lemnade dig inga; du borde egentligen gå och tigga och inte bo här med bättre mans barn, sådana som vi, och äta samma mat som vi och kläda dig på mammas bekostnad. Men jag ska lära dig, jag, att gå och rumla om bland mina böcker; ty de äro mina, ser du; hela huset tillhör mig, eller kommer åtminstone om några år att göra det. Gå och ställ dig vid dörren, så att du inte står framför spegeln eller någon af fönstren.

Jag gjorde så, emedan jag till en början icke anade hans afsigt; men då jag såg honom lyfta boken och svänga den i handen för att kasta den, sprang jag med ett rop af förskräckelse instinktlikt åt sidan. Det var dock för sent: boken kom flygande och träffade mig; jag föll, slog hufvudet mot dörren och stötte mig illa. Såret blödde, och smärtan var ganska skarp: min förskräckelse hade nu uppnått sin gräns och lemnade rum för andra känslor.

»Stygga och grymma pojke!» ropade jag. »Du är lik en mördare — en slafhandlare — du är lik de Romerska kejsarne!»

Jag hade läst Goldschmidts Romerska historia och bildat mig en egen föreställning om Nero, Caligula etc. Jag hade äfven i tysthet anställt mina jemförelser, hvilka jag dock alldrig hade trott mig komma att på detta sätt högt tillkännagifva.

»Huru! Hvad för slag! ropade John. »Sa’ hon det der åt mig? Hörde ni henne, Lisen och Georgina? Men vänta du, det ska jag tala om för mamma. Men först ska jag —»

Med dessa ord rusade han rätt på mig; jag kände hans hand gripa i mitt hår och min axel — men han hade nu råkat i delo med en ursinnig. Jag såg i sjelfva verket i honom en tyrann — en mördare; jag kände ett par