»Leendet är visserligen mycket bra», sade han, i det han genast uppfångade det förbiilande ansigtsuttrycket; »men tala också.»
»Jag tänkte på att det säkert gifves ganska få husbönder, som göra sig den mödan att efterfråga huruvida deras lönande tjenare blifva stötta öfver deras ord eller inte.»
»Lönade tjenare! Huru, är ni min lönande tjenare? Åh ja, det är sant, jag hade glömt arfvodet! Nå väl, vill ni då på grund af denna lön tillåta mig att då och då spela litet öfversittare?»
»Nej, sir, inte på den grund; men derföre att ni frågar efter om en underhafvande i denna sin underordnade ställning känner sig belåten eller ej, vill jag gerna tillåta det.»
»Och vill ni öfverse med att jag underlåter en mängd antagna former och uttryck, utan att anse denna underlåtenhet för en förolämpning?»
»Jag är öfvertygad att jag aldrig skall förvexla en dylik frihet med en förolämpning; det ena har jag alldeles ingenting emot, och det andra vill ingen friboren underkasta sig, inte ens för någon lön.»
»Prat! De flesta friborna underkasta sig allt för penningar; håll er derföre till er sjelf och kasta er inte in på några allmänna satser, i hvilka ni är fullkomligt okunnig. Emellertid är jag inom mig tacksam för ert svar, i trots af det oriktiga deri, och detta inte allenast för innehållets skull, utan äfven för sjelfva det sätt hvarpå vi uttalade det; det var fritt och öppet, och det är något som tyvärr inte ofta kommer en till del; tvärtom är tillgjordhet, köld eller enfaldigt och trånghufvadt missförstånd den vanliga belöningen för ens uppriktighet. Inte tre på tre tusen guvernanter skulle ha svarat mig som ni. Men jag vill inte smickra er: om ni är danad af ett annat ämne än mängden, så är det inte er förtjenst, utan en naturens gåfva. Och för öfrigt, när allt kommer omkring, så är jag kanske alltför hastig i mina slutsatser: måhända är ni inte stort bättre än de öfriga; det är mycket möjligt att ni har många svåra fel och brister, som uppväga edra få goda sidor.»
»Ja, kanske är det så äfven med er, sir,» tänkte jag för mig sjelf. Min blick mötte hans, då denna tanke
