dylika vinkar. Dessa oupphörliga påminnelser om mitt beroende ljödo ständigt i mina öron likt en otydlig klagosång — smärtsam och förkrossande, om också blott till hälften förstådd. Miss Abbot inföll:
»Ja och ni bör inte anse er som jemlike med de unga fröknarna och unga herr Reed, derföre att nådig frun i sin godhet låter uppfostra er tillsammans med dem. De komma i en framtid att få mycket pengar, och ni får ingenting: det hör er till att vara ödmjuk och försöka att göra er behaglig för dem.»
»Hvad vi säga er, är för ert eget bästa,» tillade Bessie i en något mildare ton; »ni bör försöka att vara nyttig och behaglig för andra, ty då ska ni kanhända finna ett hem här; men om ni är så der vild och häftig, ska nådig frun säkert skicka bort er.»
»Och dessutom,» sade miss Abbot, »ska Gud straffa henne: han ska låta henne dö midt under något anfall af hennes stygga och häftiga lynne, och hvart kommer hon då att ta vägen? Kom, Bessie, och låt oss lemna henne; jag ville inte för allt i verlden ha hennes hjerta. Läs nu edra böner, miss Eyre, när ni blir ensam; ty om ni inte ångrar er, så kommer den onde genom skorstenen och för er med sig bort.»
Derpå gingo de sin väg och stängde dörren efter sig.
Röda kammaren var ett stort rum, som mycket sällan, ja, jag kan nästan säga aldrig begagnades till sofrum, om icke händelsevis ett större tillopp af gäster vid Gateshead gjorde det nödvändigt att taga alla dess beqvämligheter i anspråk. Det var emellertid ett af de största och ståtligaste rummen i hela huset. I midten af rummet stod, likt ett tabernakel, en säng hvilande på massiva stolpar af mahogny, med omhängen af mörkrödt damast; draperier af samma tyg och färg undangömde till hälften med sina djupa veck de tvenne stora fönstren, för hvilka rullgardinernc alltid voro nedfälda; golfmattan var röd: nattduksbordet var belagdt med en karmosinfärgad duk; tapeterna voro blekröda, med strimmor här och der af rosenrödt: klädskåpet, toalettbordet, stolarna voro samtliga af mörk polerad mahogny. Midt igenom dessa djupa skuggor reste sig högt och spöklikt de i sängen uppstaplade madrasserna och kuddarna, betäckta af ett snöhvitt sängtäcke Nästan
