Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
202
jane eyre.

fall skulle bli mycket ond, etc. Hon fälde naturligtvis några tårar, då hon hörde detta; men då jag började se mycket allvarsam ut, beqvämade hon sig slutligen till att aftorka dem.

Ett muntert sorl hördes nu nere i förstugan; herrarnes basröster och damernas silfvertoner blandade sig harmoniskt tillsammans, och öfver dem alla, ehuru dock icke högt, ljöd värdens på Thornfield Hall klangfulla stämma, önskande sina sköna och ädla gäster välkomna under hans tak. Derpå hördes lätta steg komma uppför trapporna, och nu hördes det ett trippande genom korridoren, mjuka och glädtiga skratt, ett öppnande och tillslutande af dörrar, och derefter uppstod en stunds tystnad.

»Elles changent de toilettes» (de ömsa drägter), sade Adèle, som uppmärksamt lyssnande hade följt hvarje rörelse, och dervid drog hon en djup suck.

»Chez maman», sade hon, »quand il y avait du monde, je les suivais partout, au salon et à leur chambres; souvent je regardais les femmes de chambre coiffer et habiller les dames, et c’était si amusant: comme cela on apprend.» (Då det var främmande hos mamma, följde jag dem öfverallt, i salongen och på deras rum; jag såg äfven ofta på hur kammarjungfrurna klädde damerna, och det var så roligt: på det sättet lär man sig.)

»Känner du dig inte hungrig, Adèle?»

»Mais oui, mademoiselle; voila cinq on six heures que nous n’avons pas mangé.» (Jo visst; det är nu fem eller sex timmar sedan vi åto någonting.)

»Nå, medan fruntimmerna nu äro i sina rum, skall jag våga mig ned och söka skaffa oss någonting att äta.»

Jag smög mig nu försigtigt ut ur min asyl och uppsökte en baktrappa, som direkte ledde till köket. Allt i denna region var eld och lif. Soppan och fisken voro i sista stadiet af sin tillredelse, och kokerskan hängde öfver sina pannor i en kropps- och sinnesförfattning, som hotade med frivillig sjelfförbränning. I betjentrummet stodo eller sutto tvenne kuskar och tre betjenter framför eldbrasan, kammarjungfrurna voro förmodligen i öfre våningen hos sina herskarinnor, och de nya tjenarne, som blifvit efterskickade från Millcote, sprungo ifrigt fram och tillbaka. Letande mig en väg genom detta kaos, anlände jag slutligen till