att besegra; och mrs Grey var för dum och känslolös, så att allt hvad man gjorde henne, var som att slå vatten på gåsen. Men stackars madame Joubert, se det var något det! Jag ser henne ännu vild af raseri, då vi hade drifvit henne till det yttersta — spillt ut vårt thé, söndersmulat våra smörgåsar, kastat våra böcker upp i taket och anställt kattmusik med linialen och pulpeten, eldtången och spiselgallret. Mins du de der muntra tiderna ännu, Theodor?»
»Å-å-ja, Gu-u’bevars», framsläpade lord Ingram: »och det stackars gamla våpet brukade ropa: ’Ack, sådana ohyggliga barn!’ hvarpå vi läste lagen för henne, hur hon kunde vara så oförskämd att vilja undervisa så skickliga barn som vi, då hon sjelf var så okunnig.»
»Ja, vi gjorde så; och mins du, Tedo, hur jag hjelpte dig att förfölja din informator, mr Vining, han med mjölkansigtet. Han och miss Wilson togo sig den friheten att förälska sig i hvarandra — åtminstone trodde Tedo och jag så: vi uppfångade nemligen åtskilliga ömma blickar och suckar, hvilka vi tolkade såsom tecken till ’la belle passion’, och jag kan försäkru er, mitt herrskap, att publiken snart skördade nyttan af vår upptäckt: vi begagnade den såsom en häfstång, för att dermed lyfta våra fogelskrämmor ur huset. Söta mamma der, så snart hon fick underrättelse om hur saken förhöll sig, upptäckte deri genast en omoralisk tendens. Gjorde ni inte det, min nådiga mamma?»
»Jo visst, min vän. Och jag hade fullkomligt rätt deri, det kan du lita på. Det fins tusende skäl hvarföre förbindelser mellan guvernanter och informatorer aldrig en minut borde tålas inom ett ordentligt hus; först och främst —»
»Ack, för all del, skona oss, mamma! Spar oss uppräkningen. För öfrigt känna vi alla till dem förut: faran af dåliga exempel för barndomens oskuld; distraktion och deraf härflytande pligtförsummelse å den förälskades sida; inbördes förbund och ömsesidiga förtroenden; deraf följande förtrolighet — med ty åtföljande oförskämdhet, myteri och allmän omstörtning. Har jag inte rätt, fru baronessa Ingram af Ingram Park?»
»Du har rätt nu som alltid, min lilja.»
»Nå, låt oss då inte mera tala om den saken, utan ombyta ämne.»
Amy Eshton, som antingen icke hörde eller också icke
