Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
235
jane eyre.

öfverste Dent. »Säg henne, Sam, att det är en herre som kommer.»

Sam gick och återvände.

»Hon säger, sir, att hon inte vill se några herrar; de behöfva inte göra sig besvär med att komma till henne; och inte heller», tillade han, med svårighet tlllbakahållande sitt skratt, »några andra damer, än de unga och ogifta.»

»Vid Jupiter, hon har smak!» utropade Henry Lynn.

Miss Ingram reste sig med stolt värdighet.

»Jag går först», sade hon, i en ton som kunde ha anstått anföraren för en friskara, då han, i spetsen för sina män, står färdig att storma en bresch.

»Ack, min bästa! ack, min dyraste flicka! vänta — betänk dig!» ropade hennes mamma; men hon sväfvade öfver golfvet i högtidlig tystnad, gick genom dörren, som öfverste Dent höll öppen, och hördes derpå träda in i biblioteket.

En viss hemlighetsfull bäfvan, som ej obetydligt hämmade den förra lifligheten, hade emellertid bemäktigat sig sällskapet. Lady Ingram ansåg att detta var ett tillfälle, vid hvilket man borde vrida sina händer, hvilket hon ock af alla krafter gjorde. Miss Mary förklarade för sin del, att hon aldrig skulle våga sig åstad. Amy och Louise fnittrade halfhögt och sågo litet skrämda ut.

Tiden förflöt långsamt; man räknade femton minuter, innan dörren till biblioteket åter öppnades. Miss Ingram återvände till oss genom salen.

Skrattade hon? Tog hon saken som ett skämt? — Alla ögon betraktade henne nyfiket; men hon mötte dessa tecken till deltagande med en kall, tillbakavisande blick. Hon såg hvarken uppskakad eller glad ut, utan gick stelt och styft till sin plats och satte sig der under tystnad.

»Nå, Blanche?» sade lord Ingram.

»Nå, hvad sade hon åt dig, Blanche?» frågade Mary.

»Nå, hvad tror du? Hvad tänker du? Är hon en riktig spåqvinna?» frågade de unga damerna Eshton.

»Se så, se så, mitt herrskap», svarade miss Ingram, »för all del inte så häftiga. Er undran och er lättrogenhet äro sannerligen beundransvärda. Efter den vigt som ni alla, mamma inberäknad, tillägga denna händelse, måste ni verkligen tro, att vi fått en riktig trollpacka i huset, hvilken