»Hvad är det för orsaker? Kan ni tala om för mig några utaf dem?»
Huru lifligt önskade jag icke rent ut besvara denna fråga! Men huru svårt var det icke att gifva ett sådant svar! Barn kunna känna, men de kunna ej reda sina känslor och om de också till en del i tanken kunna det, så förstå de dock ej att med ord uttrycka dem. Som jag emellertid fruktade att förlora detta första och enda tillfälle, att genom förtroligt meddelande lindra min sorg, försökte jag, efter en stund af förvirring, att gifva ett svar, hvilket, om det också icke sade allt, likväl var sanningsenligt.
»För det första, så har jag hvarken far eller mor, inga bröder eller systrar.»
»Men ni har ju en god tant och kusiner.»
Jag teg en stund, och svarade sedan:
»Men John Reed slog mig till golfvet, och min tant stängde in mig i röda kammaren.»
Mr Lloyd tog för andra gången fram sin snusdosa:
»Tycker ni inte att Gateshead Hall är ett mycket vackert ställe?» frågade han. «Är ni inte tacksam öfver att ega ett så vackert hem?»
»Det tillhör inte mig, sir, och Abbot säger, att jag har mindre rättighet att vara här än tjenstfolket.»
»Bah! ni kan inte vara nog enfaldig att önska att få lemna ett sådant präktigt ställe.»
»Om jag kunde komma till något annat ställe, skulle jag vara glad att få lemna det. Men nu kan jag aldrig komma härifrån förrän jag är fullväxt.»
»Kanhända llkväl — hvem vet? Har ni några slägtingar, utom mrs Reed?»
»Jag tror inte det.»
»Ingen på er fars sida?»
»Jag vet inte. Jag frågade en gång tant Reed derom, och hon sade, att det var möjligt att jag hade några fattiga och simpla slägtingar med namnet Eyre, men hon visste ingenting om dem.»
»Och om ni hade några sådana, skulle ni då gerna vilja komma till dem?»
Jag besinnade mig en stund. Äfven äldre personer fasa tillbaka för fattigdomen, och ännu mera barn. De hafva ingen föreställning om en flitig, verksam och
