Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
53
jane eyre.

inte föreställa mig, att något sådant skulle kunna hända mig; det låter ju som en fésaga — som en dröm.»

»Hvilken jag kan och vill förverkliga. Jag skall begynna dermed i dag. Jag skref redan i morse till min bankir i London, att han skulle skicka mig några juveler, som han fått i förvaring — brudsmycken, som öfvergå i arf från den ena ladyn af Thornfield till den andra. Om en dag eller två hoppas jag att kunna nedlägga dem i ditt sköte, Jane; ty du skall af mig åtnjuta samma utmärkelse, samma uppmärksamhet, som jag skulle visa dottern till en pär, i fall jag skulle gifta mig med henne.»

»Ack, tala aldrig om juveler! Jag vill inte ens höra talas om dem. Juveler för Jane Eyre, det låter så onaturligt och besynnerligt. Jag skulle helst önska att slippa dem.»

»Jag skall sjelf binda diamant-halsbandet kring din hals, sjelf sätta diademet på din panna, hvilken det med rätta tillkommer; ty naturen sjelf har påtryckt den själsadelns prägel. Jag skall knäppa armbanden kring dessa smala handlofvar och betäcka dessa fina, späda fingrar med ringar.»

»Nej, nej! Tänk och tala för all del om något annat och i en annan ton! Tala inte till mig som om jag vore en skönhet; jag är ju bara er tarfliga, qväkarlika guvernant.»

»Du är en skönhet i mina ögon, och en skönhet, just efter mitt hjertas önskan — fin och luftig.»

»Liten och mager, menar ni. Antingen drömmer ni nu eller också vill ni göra narr af mig. För Guds skull, var bara inte ironisk.»

»Jag skall tvinga hela verlden att erkänna dig för en skönhet», fortfor han, under det att jag verkligen började känna mig mindre väl till mods öfver den ton, hvari han talade, emedan jag fruktade, att han antingen sökte bedraga sig sjelf eller mig. »Jag vill kläda min Jane i siden och spetsar, och hon skall ha rosor i sitt hår, och detta hufvud, som jag älskar högre än något annat på jorden, skall jag betäcka med en slöja af omätligt värde.»

»Och då skulle ni inte längre känna igen mig, sir, och jag skulle inte mera vara er Jane Eyre, utan en apa i en harlekins-tröja — en kaja med lånta fjädrar. Jag skulle