»Ni tar miste, om ni anser mig for en tiggare; jag är det inte mera än ni sjelf eller ert herrskap.»
Efter några minuters tystnad yttrade hon: »Men jag förstår inte det: ni har väl hvarken något hem eller några flisor, kan jag tänka?»
»Ehuru jag hvarken har hem eller flisor, med hvilket senare ord ni förmodligen menar pengar, så är jag dock ingen tiggare, åtminstone i den mening ni fattar detta ord.»
»Är ni kunnig i att läsa?» frågade hon vidare.
»Åh ja, det är jag nog.»
»Men ni har väl aldrig varit i någon pension?»
»Jo, jag har varit i en sådan i åtta år.»
Nu blef hon storögd. »Hur kommer det då till, att ni inte kan försörja er?»
»Det har jag gjort och hoppas att äfven kunna göra det framdeles. Hvad ämnar ni göra med de der stickelbären?» frågade jag, då hon kom in med en korg sådana.
»Baka in dem i pastejerna.»
»Gif hit dem, så skall jag rensa dem.»
»Åh nej. Inte behöfver ni göra någonting.»
»Men jag vill ha någonting att göra; tag hit dem.»
Hon lemnade mig nu korgen och räckte mig dessutom en ren handduk att begagna som förkläde, »för att jag inte», som hon sade, »skulle smeta ner klädningen».
»Ni är inte van vid grof-arbete, det ser jag på era händer. Kanske har ni varit sömmerska?»
»Nej, ni gissar orätt, och nu kan det göra detsamma hvad jag varit; bråka inte ert hufvud mera med den saken, utan säg mig hellre hvad detta ställe heter.»
»Somliga kallar det Marsh-End, och somliga kallar det Moor-House.»
»Och herrn, som bor här, heter S:t John?»
»Nej, han bor inte här; han är endast på besök. Han har sitt hem i sin församling; han bor nära Morton.»
»Menar ni den stora byn några mil härifrån?»
»Just den.»
»Nå, hvad är han der då?»
»Han är prest.»
Nu påminde jag mig det svar jag fått af den gamla hushållerskan i prestgården, då jag begärde att få tala med pastorn sjelf. »Då har åtminstone hans far bott här?»