inte efter anledningen till mr Briggs forskningar efter er person.»
»Nåväl, hvad är det han vill mig?»
»Underrätta er, att er onkel, mr Eyre, boende på Madeira, med döden afgått och testamenterat er hela sin förmögenhet, så att ni i denna stund är rik. Ingenting vidare.»
»Jag! rik?»
»Ingenting mer, ingenting mindre: ni är en rik arftagerska.»
Vårt samtal tystnade af några ögonblick.
S:t John upptog det åter:
»Följaktligen tillhör det er att intyga er identitet, och då detta inte bör möta några synnerliga svårigheter, inträder ni omedelbarligen i besittning af er förmögenhet. Den är insatt i de engelska fonderna.»
Huru hade icke nu förhållandena förändrat sig!
Det är en herrlig sak att i ett ögonblick från fattigdom komma till välstånd. Men denna sak är icke af den beskaffenhet, att man med ens är i stånd att uppfatta den, och följaktligen icke heller på en gång fullt njuter deraf. Det ges andra händelser i lifvet, som äro vida mera tjusande och hänförande. Att bli rik är en affär af rent praktisk natur; de föreställningar, som deraf väckas, sakna ideel halt och äro helt nyktra och förståndiga. Då man får höra att man i en hast erhållit en förmögenhet, hoppar man icke upp, slår i hop händerna och ropar hurra af glädje, utan man börjar genast betänka huru man skall använda sina penningar, äfvensom den ansvarighet man ikläder sig för sin förmögenhet. Man känner visserligen en verklig belåtenhet, men denna åtföljes af icke obetydliga bekymmer, och med en viss högtidlig allvarsamhet grubblar man öfver sin lycka.
Dessutom påminna alltid orden »Arf», »Testamente», om orden Död och Begrafning. Den onkel, hvars frånfälle gjort mig rik, var min enda slägting: allt ifrån den dag, då jag fick kunskap om hans tillvaro, hade jag hyst det hopp att jag en gång skulle få träffa honom. Detta var nu mera förbi. Och dessutom tillföllo dessa penningar mig allena; det var icke en hel familj, som fick njuta af dem, utan endast min ensamma person. I alla fall var det
