Han tog nyckeln. »Ni ser så glad ut, då ni ger mig den», anmärkte han. »Jag är inte i stånd att fatta er munterhet, emedan jag inte kan begripa, hvad ni skall taga er till för sysselsättning i stället för den, som ni lemnat. Hvad har ni för plan för er kommande verksamhet?»
»Min första plan är att anställa storskurning vid Morton-House — storskurning, förstår ni, uppifrån taket ända ned till källaren. Min andra plan är att med vax, olja och klädeslappar bona allt, till dess det glänser som guld. Min tredje är att med matematisk noggranhet placera stolar, bord, sängar och mattor. Derefter tänker jag så godt som ruinera er med utgifter för ved och kol, som behöfvas till väldiga brasor i hvart rum, och slutligen ämnar jag anslå de två sista dagarna före Marys och Dianas ankomst till ett så öfverdådigt sönderknackande af ägg och ett sådant rensande af russin och stötande af kryddor och bakande af julbröd och knådande af pastejdeg, jemte alla andra möjliga köksbestyr, att blotta ord alls icke kunna gifva någon klar föreställning derom åt en oinvigd, sådan som ni. Min plan är i korthet, att ha allting i komplett ordning till Marys och Dianas ankomst om torsdag, och min ärelystnad är att mottaga dem så ståtligt som möjligt.»
S:t John drog på munnen, med tycktes icke vara fullt belåten.
»Det der kan vara godt och väl för det närvarande, men allvarsamt taladt hoppas jag, att ni, när det första glädjeruset är öfver, riktar edra blickar något högre än till hushållsangelägenheter och familjefester.»
»Detta är det bästa, som verlden eger», anmärkte jag.
»Nej, Jane, så är det inte. Vi äro inte skapade för att njuta eller för att lefva i lättja och beqvämlighet. Den gör orätt, som tager verlden på det viset: han är en drönare.»
»Jag för min del tänker vara verksam.»
»För närvarande är ni ursäktad, och jag ger er två månaders tid att njuta af er nya belägenhet och af den glädje edra nyförvärfvade slägtingar skänka er. Men sedan, hoppas jag, skall ni rikta edra blickar bortom Moor-House och Morton samt börja tänka på något annat än ett blott syskonlif, en maklig ro och sinlig njutning. Jag hoppas, att en kraft inom er skall uppresa sig mot ett så tomt lif.»
