»Hvarföre det då?»
»Derföre att han är skattmästare och föreståndare för inrättningen.»
»Då tillhör inte det här huset det långa fruntimret, som bär gulduret vid skärpet och som sade, att vi skulle få ost och bröd?»
»Miss Temple? Ack nej! Gifve Gud, att så vore! Hon har att ansvara inför mr Brocklehurst för allt hvad hon gör. Det är mr Brocklehurst som köper all vår mat och alla våra kläder.»
»Bor han här?»
»Nej; två mil härifrån, på en stor egendom.»
»Är han god och beskedlig?»
»Han är prest, och man säger att han gör mycket godt.»
»Hvad var det ni kallade det långa fruntimret för? Var det inte miss Temple?
»Jo.»
»Och hvad heta de andra lärarinnorna?»
»Den ena af dem med de röda kinderna är miss Smith; hon har uppsigt öfver handarbetena och klipper till — ty vi göra sjelfva våra kläder, våra klädningar och kappor och allt öfrigt. Den lilla med det svarta håret är miss Scatcherd; hon läser historia och grammatik och förhör andra klassen deras lexor. Och hon, som är insvept i schalen och har en näsduk bunden vid sidan med ett gult band, är madame Pierrot; hon är från Lisle i Frankrike och lär fransyska.»
»Tycker ni om lärarinnorna?»
»Åh ja, temligen!»
»Tycker ni om den lilla svarta och madame — ? Jag kan inte säga hennes namn så som ni sade det.»
»Miss Scatcherd är häftig — ni ska akta er för att förarga henne. Madame Pierrot är alls inte elak.»
»Men miss Temple är väl bäst — inte sant?»
»Miss Temple är mycket god och dessutom mycket skicklig. Hon är mycket öfverlägsen de andra, derföre att hon vet långt mer än de.»
»Har ni varit länge här?»
»Två år.»
»Äro edra föräldrar döda?»
