qvar kring miss Scatcherds stol och läste, och som det för öfrigt var alldeles tyst i rummet, kunde man mycket väl höra hvad de sade samt huru hvar flicka gjorde reda för sig, äfvensom miss Scatcherds anmärkningar eller beröm i och för läsningen. Det var engelska historien; ibland flickorna märkte jag min bekantskap från verandan. Vid lektionens början hade hon sin plats främst i klassen, men för fel i uttalet eller för någon ouppmärksamhet vid punkter eller dylikt blef hon hastigt flyttad längst ned. Men äfven nu fortfor hon alltjemt att vara ett föremål för miss Scatcherds oupphörliga gnat, hvilken ständigt vände sig till henne med dylika tilltal:
»Burns» (detta var hennes namn, och liksom gossarne i andra skolor, blefvo flickorna här kallade vid sina tillnamn,) »Burns, ni står snedt på skon; ut med fötterna genast. — Burns, ni skjuter ut er haka högst oskickligt; drag in den strax. — Burns, håll upp hufvudet; jag vill inte se er framför mig i den der ställningen!» etc. etc.
Sedan de hade läst igenom ett kapitel två gånger, blefvo böckerna igenslagna, och miss Scatcherd började förhöra. Lexan omfattade en del af Carl den Förstes regering, och åtskilliga frågor gjordes om läst- och pundafgifter, skeppsumgälder, m. m., hvilka de flesta flickorna voro ur stånd att besvara. Men hvarje svårighet löstes strax, när frågan kom till Burns; hon tycktes i sitt minne förvara lexans hela innehåll, och på hvarje fråga var hon genast färdig med svar. Jag väntade nu, att miss Scatcherd skulle berömma henne för hennes uppmärksamhet; men i stället utropade hon hastigt:
»Du osnygga, oordentliga varelse! Du har inte tvättat dina händer rena i dag!»
Burns svarade ej ett ord; jag förundrade mig öfver hennes tystnad.
»Hvarföre,» tänkte jag, »säger hon inte till att hon hvarken kunde tvätta sig om händer eller ansigte, emedan vattnet var fruset?»
Min uppmärksamhet påkallades nu af miss Smith, som ropade mig till sig för att hålla i en härfva tråd. Under det att hon nystade, talade hon till mig ibland, frågade mig om jag varit i skola förut, om jag kunde märka, sticka, knyta m. m. Sedan hon nystat slut, kunde jag åter
