»Helt säkert skulle ni inte göra någonting af allt detta. Och om ni gjorde det, skulle mr Brocklehurst köra er ur skolan, och detta blefve ju en stor sorg för edra anhöriga. Det är långt bättre att tåligt fördraga en smärta, hvaraf man sjelf ensam lider, än att i hastigheten begå en handling, hvars onda följder skulle träffa äfven dem, som hysa deltagande för oss — och dessutom så lär ju oss den Heliga Skrift att vedergälla ondt med godt.»
»Men det är skymfligt att bli slagen och att bli stäld i skamvrån i ett rum fyldt af folk; och ni är en så stor flicka; jag är mycket yngre än ni, och jag skulle inte kunna fördraga det.»
»Likväl vore det er pligt att fördraga det, om ni inte kunde undvika det, och det är svagt och fegt att säga att man inte kan fördraga något, som ödet bestämt att man måste fördraga.»
Jag hörde henne med förundran; jag kunde icke fatta en dylik undergifvenhetens och lidandets lära, och ännu mindre kunde jag fatta eller sympatisera med den fördragsamhet som hon visade mot sin plågoande. Likväl kände jag, att Helena Burns betraktade tingen i ett för mina ögon osynligt ljus; jag anade att hon möjligtvis kunde ha rätt och jag orätt, men jag ville icke för närvarande tänka mig djupare in i saken och uppsköt dermed till en lämpligare stund.
»Ni säger att ni har fel, Helena. Hvilka äro då de? I mina ögon är ni så snäll och god.»
»Lär då af mig, att inte döma efter utseendet. Jag är, såsom miss Scatcherd säger, oordentlig, jag har sällan ordning på mina saker, jag är vårdslös, jag glömmer ordningsstadgarna, jag läser annat, då jag skulle läsa mina lexor; jag har ingen metod, och ibland säger jag, liksom ni, att jag inte kan fördraga att nödgas vara underkastad någon sträng och regelbunden ordning. Detta allt retar och förargar mycket miss Scatcherd, som af naturen är ordentlig, punktlig och noga.»
»Och stygg och elak,» tillade jag; men Helena Burns tycktes icke medgifva detta, hon svarade mig ej.
»Är miss Temple lika sträng mot er, som miss Scatcherd?»
Vid ljudet af miss Temples namn sväfvade ett mildt småleende öfver Helenas allvarliga anlete.
