i sitt minne återkalla det latin, som hennes far hade lärt henne, och, efter att hafva tagit en bok från bokhyllan, bad henne läsa och konstruera en sida uti »Virgilius.» Hon hade knappt sluta läsa, förrän klockans ljud förkunnade att tiden var inne att gå till sängs; vi fingo icke dröja qvar längre; miss Temple omfamnade oss båda och sade, då hon slöt oss till sitt hjerta:
»Gud välsigne er, mina barn!»
Helena höll hon ett ögonblick längre i sina armar än mig, och det var med större saknad hon skildes från henne. Det var Helena, som hennes blickar följde till dörren, det var för henne som en sorgsen suck åter smög sig fram ur det beklämda bröstet, och henne gälde den tår, som dallrade i ögonhåren.
Då vi uppnådde sofrummet, hörde vi miss Scatcherds röst. Hon höll på att undersöka lådorna, och hade just dragit ut Helena Burns’, och då vi inkommo i rummet, mottog hon henne med en skarp och häftig förebråelse och sade, att hon följande dag skulle få ett halft dussin oordentligt hoplagda persedlar bundna på sin rygg.
»Mina saker voro verkligen i en skamlig oordning,» hviskade Helena till mig. »Jag ämnade göra ordning i min låda, men glömde alldeles bort det.»
Morgonen derpå skref miss Scatcherd med stora och tydliga bokstäfver på ett stycke papp ordet »Osnygg,» och fäste det kring Helenas höga, klara och ljusa panna. Hon bar det till aftonen, tålig och undergifven, och ansåg det som en förtjent bestraffning. I samma ögonblick miss Schatcherd på aftonen lemnat skolsalen, sprang jag fram till Helena, ryckte det utaf henne och kastade det i elden. Den vrede, som hon ej kunde känna, hade hela dagen rasat i min själ, och heta och stora tårar hade oupphörligt smugit sig ned öfver mina kinder, ty åsynen af hennes milda ungergifvenhet förorsakade mig en outsäglig smärta.
Omkring en vecka efter de ofvan omtalade händelserna erhöll miss Temple svar på det bref, som hon skrifvit till mr Lloyd. Det tycktes som om hans bref bestyrkte min berättelse; ty sedan hon sammankallat hela skolan, förkunnade miss Temple att hon företagit en undersökning i afseende på de beskyllningar, som blifvit gjorda emot Jane Eyre, och att hon ansåg sig synnerligen lycklig att nu
