vördige erhöll visshet härom: ’för sju dagar sedan dog Alāra Kālāma’. Då tänkte den ärevördige: ’Alāra Kālāma var af mycket förnäm härkomst. Om han fått höra min lära, skulle han snart hafva förstått den’. Och åter tänkte den ärevördige: ’för hvem skall jag väl först förkunna denna min lära, hvem skall fort kunna tillägna sig den?’ Och den ärevördige tänkte så här: ’denne Uddaka Rāmaputta är en vis man, han är lärd, förståndig och har länge varit nästan fri från begärelser. Om jag nu skulle allra först förkunna min lära för Uddaka Rāmaputta; han skulle fort kunna tillägna sig läran. Men en osynlig gud sade till den ärevördige: ’högtärade, i går kväll dog Uddaka Rāmaputta’. Och den ärevördige erhöll visshet därom: ’i går kväll dog Uddaka Rāmaputta’. Då tänkte den ärevördige: ’Uddaka Rāmaputta var af mycket förnäm härkomst. Om han fått höra min lära, skulle han snart hafva förstått den’.
Därefter fick den ärevördige följande tanke: ’de fem munkarna ha gjort mig stora tjänster, då de bisprungo mig, medan jag helt och hållet hängaf mig åt askesen. Om jag nu skulle låta de fem munkarna först af alla höra min lära’. Och den ärevördige tänkte: ’hvar månne de fem munkarna nu uppehålla sig?’ Och med sitt gudomliga, klarseende öga, som såg vida längre än ett mänskligt öga, såg han, att de fem munkarna uppehöllo sig i hjortparken Isipatana vid Benares. Då nu den ärevördige uppehållit sig i Uruvelā, så länge han hade lust, begaf han sig på väg till Benares.
Och en naken tiggarmunk, vid namn Upaka, mötte den ärevördige, då han vandrade sin väg fram, och
