28
del, dina förra späkningar har det icke varit dig möjligt att ernå öfvernaturliga egenskaper eller fullkomlighet i den mycket ädla insikten och den rätta tron. Hur skulle du då nu, när du lefver öfverflödigt och har öfvergifvit späkningarna för att föra ett lif i öfverflöd, kunna ernå öfvernaturliga egenskaper eller fullkomlighet i den mycket ädla insikten och den rätta tron?’
Men den ärevördige svarade de fem munkarna: ’den fullkomlige, I munkar, lefver icke öfverflödigt, han har icke öfvergifvit späkningarna för att föra ett lif i öfverflöd. Den fullkomlige, I munkar, är en helig och allvis Buddha. Öppnen edra öron, I munkar, odödlighet är vunnen, jag skall undervisa eder, jag skall förklara läran för eder. Om I rätten eder efter min undervisning, skolen I själfva inom kort lära att känna, se inför edra ögon och inträda i det, för hvars skull förnäma ynglingar bege sig från hus och hem ut i hemlösheten, nämligen den högsta fullkomningen af en helig vandel.” … Och till sist sade den ärevördige till de fem munkarna: ’medgifven, I munkar, att jag aldrig förut talat på detta sätt till eder’. — ’Det har du icke gjort, högtärade.’ — ’Den fullkomlige, I munkar, är en helig och allvis Buddha. Öppnen edra öron, I munkar, odödlighet är vunnen o. s. v.’ (som ofvan). Och det lyckades den ärevördige att öfvertyga de fem munkarna. Och de fem munkarna hörde gärna på den ärevördige, de öppnade sina öron och sitt sinne för att förstå (det, som meddelades dem).
Däreftar talade den ärevördige sålunda till de fem munkarna: ’det finnes två ytterligheter, I munkar, som
