34
— ’Min vän, jag är endast en novis, just nyss har jag gjort bekantskap med läran och munkreglerna, jag kan icke i detalj utveckla det för dig, men det hufvudsakliga kan jag säga dig’. Då sade tiggarmunken Sāriputta till den ärevördige Assaji: ’godt, min vän, tala då mycket eller litet, men säg mig hufvudsaken, ty det är den jag vill höra. Hvarför håller du så mycket på orden?’ Då gaf den ärevördige Assaji tiggarmunken Sāriputta följande résumé af läran:
’Alla väsens grund och uppkomst
har den helige förklarat,
och den store Mästarn lärt oss
också huru de förintas.’
Då nu tiggarmunken Sāriputta hört denna résumé af läran, uppstod hos honom den lidelsefria, från all synd renade andliga klarsyntheten, i det han insåg, att allt, som en gång blifvit till, också är underkastadt förgängelse, och han sade: ’om också blott detta är läran, så har du uppnått den ort, där ingen sorg finnes, den ort, som varit fördold under otaliga världsåldrar.’
Sedan Sāriputta på detta sätt erhållit kunskap om den högsta sanningen, uppsökte han sin vän Moggallāna och meddelade honom den glada underrättelsen. De begåfvo sig därefter gemensamt till den park utanför hufvudstaden, där Buddha uppehöll sig och inträdde omedelbart i munksamfundet.
Denna berättelse är säkerligen i all sin enkelhet betecknande för buddhismens äldsta historia. Det behöfdes icke många ord för att meddela de sanningar,
