Sida:Jarl Charpentier Buddha 1910.djvu/39

37

barmhärtighet. Och sedan allmosor erhållits och förtärts och tvagningen efter måltiden förrättats, samlades lärjungarna för att i trädens skugga tala om läran och munkreglerna, stundom väl också för att prata om dagens händelser och de rykten, som nådde dem på deras vandringar. Ofta kom mästaren tillstädes, satte sig ibland dem och sporde efter ämnet för deras samtal; och i anknytning härtill berättade han dem sedan en uppbygglig historia från längesedan förgångna tider eller klargjorde för dem någon dunkel punkt i sin lära. Men långt ifrån alltid voro munkarna hans enda åhörare: hvarthän han kom, infunno sig mäktiga konungar och furstar, rika köpmän och lärda bramaner för att utbedja sig äran att få se honom och hans lärjungar som sina gäster. Och höjdpunkten af dessa fester var alltid den stund efter måltiden, då Mästaren förkunnade för de församlade gästerna sin läras enkla och gripande sanningar. Från många håll kommo också rikliga gåfvor munkförsamlingen till del: många rika och mäktiga personer skänkte stora parker och jordområden åt orden och uppförde präktiga kloster, och gåfvor af kläder, födoämnen och diverse utensilier för dagligt bruk synas nästan ha hört till dagordningen. En berättelse från slutet af Buddhas lif är, om också icke autentisk, så dock i hög grad betecknande för den vördnad och den offervillighet, med hvilken alla lager af samhället synas ha omfattat Mästaren och hans lärjungar. Det omtalas nämligen, att då Buddha på sin sista vandring nalkades den rika och mäktiga staden Vesāli, en berömd hetär vid namn Ambapāli åstundade att se honom som sin gäst och därför for honom till