Sida:Jarl Charpentier Buddha 1910.djvu/50

Den här sidan har korrekturlästs

48

’Ja, herre’, svarade munken den helige, gick till Ananda och sade åt honom: ’Ananda, mästaren kallar på dig!’ — ’Godt, broder svarade Ananda munken, gick bort till den helige och satte sig vid hans sida. Då nu Ananda satt sig ned, talade den helige till honom så här:

’Nog, Ananda, sörj icke, klaga icke! Har jag icke många gånger sagt dig, att man måste skilja sig ifrån, lämna och lösrycka från sig de ting, som man håller kära och gläder sig åt. Och huru vore det väl möjligt, Ananda, att det, som är födt, existerar, är frambragt och är dömdt till förintelse, icke skulle gå mot förgängelsen. Så kan man icke tänka. Ananda under en lång tid har du tjänat den fullkomlige med kärlek, hängifvenhet, glädje, utan bitankar och utan att förtröttas i tankar, ord och gärningar. Du har förvärfvat dig stor förtjänst, Ananda, kämpa blott med ifver, och du skall snart varda förlossad från begärelserna.’

— — — — — — — — — — — — — —

Därefter sade Ananda till den helige följande ord: ’herre, du helige, gå icke in i nirvāna i denna lilla jungelstad, denna stad af usla riskojor! Herre, det finnes många andra stora städer, Campā, Rājagaha, Sāvatthi, Sāketa, Kosambi, Bārānasi.[1] Där kan den helige gå in i nirvāna, där finnas många rika adelsmän, bramaner och köpmän, som äro den fullkomliges anhängare, de skola fira den heliges likbegängelse.’

’Ananda, säg icke de orden: ’denna lilla jungelstad, denna stad af usla riskojor!’ Fordom, Ananda

  1. Det n. v. Benares.