Sida:Jarl Charpentier Buddha 1910.djvu/58

Den här sidan har korrekturlästs

56

Detta skedde år 477 f. Kr.

Buddhas likbegängelse förrättades med stor prakt af Mallafurstarna i Kusinārā. Hans aska fördelades bland åtta med honom besläktade furstefamiljer, och askurnorna nedsattes under väldiga grafhögar. År 1898 öppnade man en dylik grafkulle alldeles i närheten af det forna Kapilavastu, Buddhas födelsestad, och fann i densamma bland annat en kristallurna försedd med en inskrift, som angaf, att urnan en gång innehållit den heliges aska. Liksom i fråga om platsen för hans födelse ha således den moderna arkeologiens resultat bekräftat de gamla texternas uppgifter också om hans grafsättning.


Vi ha i stora drag följt Buddhas lif här på jorden, det återstår oss nu att i allra största korthet skärskåda grundlinjerna till den lära han förkunnat, och genom hvilken han ville bjuda människorna den förlossning, de fåfängt traktat efter.

All indisk filosofi, så långt tillbaka vi känna densamma, är pessimistisk. De asketer och bramaner, som redan i vedisk tid, samlade sina lärjungar kring sig i skogarnas dunkel och långt skilda från världen förkunnade dem den insikt de vunnit om alltets upphof och tillintetgörelse, och deras lärjungar och lärjungars lärjungar bland Indiens tänkare ända intill vår tid, ha — om vi undantaga de rena materialisterna, och sådana har Indien lika litet som andra land varit i saknad af — knappast haft mer än en mening därom, att lifvet och allt hvad därtill hörer icke är annat än »en enda stor massa af lidande», och därför har också