Sida:Jarl Charpentier Buddha 1910.djvu/72

Den här sidan har korrekturlästs

70

Tänk därför noga, Mālunkyāputta, på hvad jag förklarat och hvad jag icke förklarat. Jag har icke förklarat, att världen är evig eller icke evig; jag har icke förklarat, att världen är ändlig eller oändlig; jag har icke förklarat, att själ och kropp äro identiska, eller att de icke äro identiska; jag har icke förklarat, att den fullkomlige existerar efter döden eller att han icke gör det; ej heller, att han gör både det ena och det andra, eller att han icke gör vare sig det ena eller det andra. Och hvarföre, Mālunkyāputta, har jag icke förklarat allt detta? Emedan det nyttjar till intet, har intet med en helig vandel att skaffa; det för icke till världsförakt, icke till frihet från lidelsen, icke till lidandets upphörande, icke till frid, icke till insikt, icke till fullkomlig upplysning, icke till nirvāna. Därför har jag icke förklarat allt detta.

Och hvad har jag då förklarat, Mālunkyāputta? Jo, jag har förklarat lidandet, lidandets uppkomst, lidandets upphäfvande och vägen till lidandets upphäfvande. Och hvarföre, Mālunkyāputta, har jag förklarat allt detta? Emedan det är nyttigt, emedan det har med en helig vandel att skaffa, emedan det för till världsförakt, till frihet från lidelsen, till lidandets upphörande, till frid, till insikt, till fullkomlig upplysning, till nirvāna. Därföre, Mālunkyāputta, har jag förklarat allt detta.’

Så talade den helige. Och den ärevördige Mālunkyāputta gladde sig åt den heliges ord.“

På ungefär liknande sätt uttalar sig Buddha i ett samtal med en anhängare af en annan sekt, Vacchagotta. Med uteslutande af en del af de ändlösa och