egenrättfärdighet och ringaktning för alla lägre stående individer i samhället, har Buddha gång på gång uttalat sin tanke, att en verklig braman i ordets fullaste och rikaste bemärkelse blir man icke genom börden, utan endast genom sinnelaget. Må man blott höra några verser ur Dhammapada “lärans ord“, en af buddhismens vackraste vers- och ordspråkssamlingar, verser, som skildra “den rätte bramanen“.
Den man, som aldrig syndat har i tanke, gärning eller ord,
som lefver i rättfärdighet, den kallar jag en rätt braman.
Hvad gagnar väl en ädel släkt?
Nej, ingen födes till braman —
Den blott, som helig vandel för,
den kallar jag en rätt braman.
Du dåre, hvad har du för gagn af flätadt hår och getskinnsfäll[1]?
Ditt inre af orenlighet är fullt — du blott det yttre tvår.
Jag kallar icke den braman,
som är det endast genom börd —
han är en herre hög och stor
i mycken prakt och rikedom.
Nej, den som vandrar arm, men fri
från lidelse i denna värld,
den kallar jag en helig man,
den synes mig en rätt braman.
Den som är fri från världens lust, som intet fruktar, aldrig räds,
som gjort sig lös från hvarje band, den kallar jag en rätt braman.
- ↑ Utmärkande kännetecken för bramanska asketer.
