78
Den man, som tåligt lider allt, ej vredgas öfver hugg och slag,
hvars tålamod är hans försvar, den kallar jag en rätt braman.
Den man, vid hvilken lustars drägg ej längre klibbar, bladet lik,
från hvilket vattnet droppat af, den kallar jag en rätt braman.
’Allt lidande har dock ett slut’
det vet den vise, därför han
sin börda bär till målet fram —
en sådan är en rätt braman.
All kunskaps mästare, en vis,
som känner lifvets rätta stig,
som hunnit har det högsta mål —
en sådan är en rätt braman.’
Genom denna lilla utvikning ha vi emellertid kommit bort från det egentliga ämnet: hvad är nirvāna? Ur de ofvan anförda texterna ha vi kunnat draga den slutsatsen, att Buddha knappast någonsin direkt besvarat frågan, huruvida ett väsen, som ingått i nirvāna, verkligen existerade eller icke, med andra ord, huruvida nirvāna innebär en fullständig förintelse af all existens, eller om det är en fortsatt existens ehuru under andra former än dem, vi kunna föreställa oss. Ehuru de flesta svaren på denna omtvistade fråga nog torde ha gått i den riktningen, att nirvāna är intet, en fullkomlig förintelse, så torde dock bakom de gamla texternas sväfvande ordalag framskymta en annan mening. Det är icke antagligt, att nirvāna betyder fullkomlig förintelse, det är troligare, att det är en fortsatt existens fastän under en form, som icke är fattbar för mänsklig tankeförmåga. Med andra ord
