vandrade genom Panjab och Kashmirs bergland upp till Turkestan, där, som ofvan nämnts, nyligen utgräfda ruinstäder vittna om, att här rådde en blomstrande buddhistisk kultur vid tiden före och omkring Kristi födelse, en kultur, som säkerligen sköflades i grund af muhammedanernas framfart. Det är ju som bekant också islams anhängare, som senare utträngt buddhismen ur det egentliga Indien. Från Turkestan gick den buddhistiska missionen åt öster till Kina, där buddhismen infördes omkring midten af första århundradet e. Kr. Efter att ömsom ha stått högt i ynnest hos de maktägande i detta land, ömsom ha varit utsatt för häftiga förföljelser, erhöll buddhismen under mongolkejsarna (sedan 1206 e. Kr.) en aktad ställning och är sedan den tiden utbredd bland större delen af Kinas befolkning. Från Kina fördes läran vidare dels till Tibet och dels till Japan, från Ceylon och Indien åter till Birma och Siam. I närvarande stund torde buddhismen räkna sammanlagdt bortåt 500 millioner anhängare, ehuru några exakta siffror för det kinesiska riket knappast stå att erhålla.
Detta lilla försök till en skildring af Buddhas lif och verksamhet kan minst af allt göra anspråk på att vara fullständigt eller uttömmande. För den, som fattas af intresse för och vill tränga djupare in i det vidsträckta ämnet, stå alltid en rad af ofta med glänsande skarpsinnighet utförda bearbetningar däraf till buds, hvari europeiska lärde nedlagdt frukten af sina studier på området. Och vill man gå ämnet än närmare in på lifvet, erbjuder den inhemska litteraturen, trots sina
