16
— Mitt namn är kandidat Gram», sade han och lyfte på hatten igen.
»Ja, var bor ni då?» frågade den långa.
»Jo, det är något som heter Albergo Torino, alldeles vid stationen», förklarade Helge.
»Då får han ta Trasteverevagnen vid San Carlo åt Catenari till», sade den lilla.
»Nej, det är bättre att ta linjen på nya Corson.»
»Den går inte till Termini» invände den lilla.
»Jo visst. Den som det står San Pietro—Stazions Termini på», förklarade hon Helge.
»Den — den går ju först uppåt Capo le Case och Ludovisi och så vidare, rent åt skogen — det tar en timme till stationen med den — minst!»
»Nej då, snälla du — den går direkt — rakt fram till Via Nazionale.»
»Det gör den inte», sade den lilla påstridigt. Den går för resten också först runt till Lateranen.
Den långa damen vände sig till Helge.
»Ni skall bara gå första gatan till höger, rakt fram till lumptorget. Och sen går ni till vänster längs med Cancelleria och utmed nya Corson. Såvitt jag minns, håller spårvagnen vid Cancelleria — i alla fall i närheten. Ni ser nog skylten. Sen får ni se till att ni tar den vagnen, som det står San Pietro—Stazione Termini på — linje ett är det.
Helge stod en smula modstulen och hörde de unga flickorna kasta boll förbi honom med främmande namn. Och han skakade på huvudet.
»Jag är rädd att jag inte hittar, fröken — jag får visst hellre gå tills jag råkar på en droska.»
»Vi kan gärna följa er till hållplatsen», sade den långa.
Den lilla viskade förargad någonting på italienska, men den långa svarade avvisande. Helge blev ännu mera
