med — dagen efter i morgon. Det skulle i alla fall vara en ny erfarenhet.
Men hon hade inte väl lagt sig tillrätta på kudden och slutit ögonen förrän den vämjeliga kväljande hettan kom sköljande, så att svetten bröt ut över hela kroppen. Och sängen gungade som ett skepp i sjögång och hon blev sjösjuk. Hon låg en stund och försökte att bli herre över den motbjudande förnimmelsen — vill inte, vill inte. Men det hjälpte inte — hon fick munnen full av vatten. Det var knappt att hon hann fram till toaletthinken förrän hon måste kasta upp.
Men du store Gud, var hon verkligen så full. Nu blev det sannerligen genant. Men så var det väl över också. Hon ordnade efter sig därborta, drack vatten och lade sig igen. Nu kunde hon väl sova då.
Men då hon hade legat litet med slutna ögon började sjögången igen och svetten och kväljningarna. Det var förbryllande, ty nu var hon verkligen alldeles klar i huvudet. I alla fall måste hon upp ännu en gång.
Då hon gick tillbaka till sängen slog i detsamma tanken ned i henne —.
Vänta! Hon lade sig och borrade ned nacken i kudden. Det var ju omöjligt. Hon ville inte tänka på det. Men hon kunde inte låta bli, låg och tänkte efter: Hon hade inte känt sig frisk på sista tiden —.
Trött och sliten var hon naturligtvis. Utpinad och nervös. Det var väl också därför som hon inte hade tålt att dricka den där smulan i kväll. Hon begrep sannerligen att folk kunde bli absolutister — efter sådana nätter.
Det där ville hon inte tänka på. Var det på tok med henne så fick hon väl tids nog veta det. Bara inte plåga sig med ängslan innan det var av nöden.
Jenny öppnade nattrocken och strök sig omkring brösten.
Hon ville sova — Nu kunde hon naturligtvis inte låta
