338
och kräva det bästa som sin rätt — och då säger jag kanske: himlen vare tack att hon valde att dö hellre än att leva vidare som det var.
Men i natt går jag ut på Petersplatsen och hör på springbrunnarnas exstatiska musik, som aldrig tiger och drömmer min egen dröm.
Ja, Jenny, för nu är du min dröm och jag har aldrig haft någon annan.
Ack, drömmen, drömmen.
Men om ditt barn hade levat, så hade han inte blivit det du drömde, då du höll honom i dina armar och gav honom ditt bröst, Jenny. Något gott och vackert kunde han ha blivit. — eller något ont och styggt — det enda han inte blivit, det var vad du drömde.
Ingen kvinna har fött det barn som hon drömt om, då hon bar det. — Ingen konstnär har skapat det verk som han sett för sig i ingivelsens stund. — Och vi leva sommar efter sommar, men ingen är den som vi längtade till då vi böjde oss ned och plockade de vita blomstren under vårens stormbyar.
Och ingen kärlek blir lik den, som de drömde den, då de kysste varandra första gång. — Om du och jag hade levat samman — vi kunde ha blivit lyckliga eller olyckliga, vi skulle ha kunnat gjort varandra så outsägligt mycket gott eller ont. — Nå får jag aldrig veta hur vår kärlek hade blivit, om du blivit min. — Det enda jag vet är att såsom jag drömde den, den där natten, då jag stod samman med dig och springbrunnen plaskade i månskenet — sådan hade den inte blivit. Och det är bittert.
Men ändå —
Herre min Gud — jag ville inte att jag inte skulle ha drömt den drömmen. Jag ville inte att jag inte skulle drömma den dröm jag drömmer nu.
Jenny, jag ville ge mitt liv om du kunde möta mig däruppe på borgklippan och vara som den gången och kyssa
