— av folk, som han inte kan känna tacksamhet mot, är en oförbätterlig underklassindivid.»
»Begriper du då inte att man gör sådant — när man vet att man har talang — kanske geni — som behöver utvecklas. För resten — du som säger att du är socialdemokrat — du skulle inte tala om underklassindivider, tycker jag.»
»En människa som har aktning för sin egen talang prostituerar den inte. — Och vad det beträffar, att vara socialdemokrat —. Socialdemokrati — det är kravet på rättvisa. Men rättvisan kräver att sådant folk som han blir underkuvat, nedpressat till botten av samhället med bojor på och piskan över sig. — Den verkliga, äkta underklassen måste kuvas ordentligt.»
»Det var en något egendomlig socialism», skrattade Hjerrild.»
»Det ges ingen annan — för vuxna. Jag räknar inte med de där ljust blåögda barnasjälarna, som tror att alla människor äro goda och att det onda är samhällets fel. — Om alla människor voro goda skulle samfundet vara ett paradis. Men det är proletärsjälarna, som gör det ont. Det finns i alla samhällskretsar, som det nu är. Äro de herrar, äro de grymma och brutala, tjäna de, så äro de krypande och inställsamma och lata. Jag har för övrigt råkat på dem inom socialisternas led — ja, Hermann kallar sig ju också socialist, han. Kan de finna händer som vill lyfta dem upp, tar de emot — och trampar på samma händer efteråt. Har de väderkorn på att en trupp marscherar framåt sluter de sig till den för att få del av bytet — men lojaliteten, kamratkänslan, den har de ingenting av. Målet — det skrattar de i smyg åt. Rättvisan — i grunden hatar de den, för de vet att om den segrar, går det dem illa.
Det är alla dem, som fruktar rättvisan, som jag kallar det äkta proletariatet — det som skall bekämpas, utan förskoning. Får det makt över de fattiga och svaga,
