Tror du inte, att jag förstår, att det inte var någon där ute, utan att du skrämde mig för att få mig att ta barnet.
— Jag kan gott bära ut det igen, sade gumman.
— Nu får det väl ligga, tills det vaknar.
Mot kvällen ville gumman på nytt gå bort med gossen. Han var då tyst och god och låg och öppnade och slöt de små händerna.
— Var gör du av honom om nätterna? frågade Barbro.
— Han ligger där ute i höladan.
— Låter du honom ligga där som ett kattunge?
— Jag trodde inte, att det var så noga hur det här barnet hade det. Men nog kan det få stanna inne i stugan, om du så vill.
När gossen var sex dagar gammal, satt Barbro i sängen och såg på hur gumman lindade honom.
— Du håller honom allt bra illa, sade Barbro, det är inte underligt, att han skriker så mycket.
— Jag har skött om barn förr, sade gumman. Jag tänker, att jag förstår mig på dem lika bra som du.
Barbro höll sig tyst en stund, men inom sig tänkte hon, att hon aldrig hade sett någon fara så illa med ett barn.
— Du håller honom ju så, att han blir svartblå i ansiktet, sade hon otåligt.
— Jag trodde inte, att man behövde akta en sådan här bortbyting, som om han vore en prins, sade gumman och blev ond, men eftersom jag inte duger, så kan du ju försöka själv. Och när hon hade sagt detta, kastade hon barnet till Barbro och gick ut.
Barbro tog emot barnet. Hon lade om lindan och fick gossen snart tyst och nöjd.
— Ser du, att nu tiger han? sade hon, då Lisa kom tillbaka, och hon såg stolt ut.
— Jag har alltid hört, att jag hade en god hand med barn, sade gumman på nytt och var i dåligt humör en lång stund.
Efter detta blev det emellertid så, att Barbro alltid skötte om gossen. En dag, då hon ännu var sängliggande, bad hon Lisa, att hon skulle ge henne en ren blöja. Gumman svarade, att hon ingen hade att lämna henne. Hon höll på att tvätta
230
