kölsan sitter dock ihop fast wid hwart annat, sköljas och twättas de rätt wäl i många watten. När det är beställt, sätter man en stor castrull på elden, med watten, och kalfkråset deri, rörer ständigt om med en sticka, til dess wattnet blifwit hett, slemmet skildt ifrån kråset, och tarmarne begynna styfna och hwitna, då man genast tager dem up, lägger dem i kallt watten, låter dem så en dag ligga, och ömsar som oftast watten derpå. Derefter lägger man dem i en castrull, med fläskbarder under på botten, slår god kalf-bouillon derpå, och låter dem koka med hela torra krydder, 2 rödlökar, salt och litet mjöl; tils de blifwa wäl kokade. Då tager man dem up och ställer dem at kallna, samt skär dem sedan helt fint sönder, och lägger dem i en castrull, tillika med fint rifwit bröd, muskotblomma, salt, litet rifwit citronskal, fint hackad schialotten-lök, persilja, basilica, några äggegulor, och söt grädda, samt lagar så, at denne samlingen blifwer lagom tjock. Häraf fyller man i smala eller tjockare tarmar af en twär hands längd, omknytne wid ändarna med segelgarn, och kokar dem i watten och mjölk med torra krydder och salt. Derefter låter man dem blifwa kalla, och steker dem sedan på halster eller i en papperslåda. Wid
Sida:Johan Winbergs Kok-Bok-1761.djvu/125
Den här sidan har korrekturlästs