in i köttet. Sedan denne blifwit wäl manglad och bultad, låter man honom 2 à 3 dgar ligga i friskt siöwatten, då han swällt ut och aldeles mjuknat, om han är af det bästa slaget. Då tager man honom up, och rifwer honom ifrå skinnet samt alla små ben och senor helt små: Klappar honom derpå med en stor huggknifsbak, så at han blifwer, så til sägande, liksom til en röra. Skinnet skrapar och fjällar man rätt wäl rent, skär det midt af och i 2 stycken, och lägger af den sönderklappada fisken derpå. Man rullar skinnet tilhopa, så at det sitter wäl kring fisken, och knyter segelgarn wäl deromkring. En Castrull eller kittel med watten sätter man på elden, och lägger fisken deri, så snart det kokar up; men när fisken är ilagd, och wattnet åter wil koka, lyfter man det af elden, och låter det en stund stå derbredewid. Då tager man fisken up, löser segelgarnet af, och anrättar fisken på fat, med serviette under. På detta sätt kan den bästa Stockfisken kokas, så at han blifwer ganska lös; men med de andra Stockfiskslagen låter det sig ej göra. Hwarföre man måste dermed omgå på sätt som som följer: Sedan Fisken 1 eller 2 dagar legat i siöwatten, beströr man honom med hwit Holländsk kalk (ej Gottlands) öfwer alt; hwarpå man lägger honom i watten, och låter honom 1⁄4 timma
Sida:Johan Winbergs Kok-Bok-1761.djvu/382
Den här sidan har korrekturlästs