hol midt igenom dem, hwilket man sedan fyller med äggfarce, sådan som är strefwen til farcerad portulaka; eller ock någon annan farce, som man tycker wara tjenlig. När rötterne äro således fylde, täpper man igen holet wid ändarna, och kokar dem i stark bouillon; hwarefter man tager dem up, skär alla lika långa och lika tjocka i båda ändärna, doppar dem i ägg, beströr dem med rifwit bröd, och steker dem i afskiradt hett smör, tils de få wacker färg. Sedan anrättar man dem, med en sauce af färskt smör, 3 á 4 åggegulor, litet mjöl, rifwit citronskal, fin hackad persilja och söt grädda; hwilken slås på fatet under dem.
Hafwer-Rötter.
Desse äro rätt gode; och må man undra, hwarföre de äro sa okände hår i Swerige, hälft de äro ibland de bästa rotslagen, hafwa en söt och ganska behagelig smak, som stöder på Sparis, och äro gode at koka til Lambkött, på många sätt, samt at stufwa för sig sielfwa. Desse rötter äro swarte utanpå, och inuti hel hwite, samt store som persilje-rötter. Jag anhåller fördenskull om plats och ställe för dem, hos hwar och en, som äger trågård, och hafwer lust, at försöka deras godhet.
