tunna skarpan är qwar. Dessa brön lägger man i en lagom castrull bredewid hwarandra, med hålen upwända. Man kan ock skära skårpan af bröden ordenteligen, som til soppa, blöta dem i litet mjölk, och lägga dem i en så stor castrull som fatet, der cremen fall ligga, tätt wid hwarandra öfwer bottnen och bräddarna. Skall cremen anrättas på et aflångt fat, så läggas brödskarporne i en Melon-form. Sedan slår man 10 à 12 ággegulor i en castrull, dertil en näfwa mjöl, rifwit citronskal, hel canel, et stycke facker, så mycket mjölk at cremen blifwer lagom tjock, men ej tunn, och eller 1/2 skålp:d stött mandel. Detta rörer man af på elden, och när det kokat up, lyfter det derifrån, och antingen slår det öfwer brödskifworna i formen, så at han blifwer full, eller fyller dermed de urgröpta bröden. Derefter lägger man brödskårpor öfwer cremen, på hwilketdera sättet man densamma tillagat, så at han deraf öfweralt täckes, och slår uplokad mjölk derpå, samt låter det stå wid wärman i spisen, tils det wäl blöttnat, då man stjelper Det ur Caftrulln eller formen på fatet der cremen skall ligga, beströr det med nog såcker, gifwer det färg med en glödhet eldskyffel, rifwer åter litet sacker på, och sänder det til bordet. Det kan ock schatteras ofwanpå med färgadt strösacker.
Sida:Johan Winbergs Kok-Bok-1761.djvu/453
Den här sidan har korrekturlästs