litet stadigare än til pankaka. Sedan slår man skiradt smör i en liten castrull, och lägger häri et af metall gutit bakelse järn (eller rättare, Bakelse-form), som enkännerligen är gjordt härtil, och hafwer et skaft. Man ställer då castrulln på elden, och låter både smör och järn blifwa hett. Då slår man smöret af järnet emot en handduk, och doppar det hastigt ner i den tilwispada smeten, så at ej smeten kommer wid öfra kanten på järnet; men drager så fort man kan järnet åter up ur smeten, håller det hastigt i den heta smör castrulln, och runkar litet på järnet, til dess det släppt bakelsen. Man låter den litet gräddas, och wänder den sedan om: ty bakelsen tol ej länge ligga i smöret innan den får gulbrun färg. Då man tager up bakelsen, blåser man smöret wäl ifrån densamma, och lägger bakelsen på et papper. Sålunda gör man med så många man wil hafwa, och anrättar dem wackert. Denne bakelse är ej kostsam, ser wäl ut, ar snart gjord, och tjenlig at äta, sedan man förut blifwit något mått.
Hjorthorns Bakelfe.
Knoda ongefärligen en göpen mjöl, 2 à 3 näfwar stött såcker, 6 ägg, 2 med och 4 utan hwita, och et skedblad söt grädda, wäl tilsamans til en deg, och arbeta honom rätt wäl, tils ha blifwer så til sägande seg-smidig. Rulla honom
