Sida:Johan Winbergs Kok-Bok-1761.djvu/543

I et sådant hushåll saknas då mycket på en gång. Der saknas ro och förnöjsamhet i sinnen, hugnad och glädje wid taffel och bord, matwaror i wisthus och källare, den förmente trohet och redlighet hos tienstefolket; ja, der saknas de gamle trogne Tjenare och Tjenarinnor, hwilke på ögna tienares gällande förtal fått deras efterlängtada afsked. Så profwas människor med förlust och bekymmer. Man lemnar lättja, wårdslöshet, fylleri, lättfärdighet, och flera dylika odygder, som merendels gå i swang bland de tjenstehjon, hwilka ej hafwa lefwande efterdömen och ständig upsikt. Man lemnar derhän, at tjenstefolk ofta aro sielfswåldiga, medan deras Herrskaper och Husbondefolk äro rolige inom och utom en hus. Man lemnar de hushål, der öfwerflöd och yppighet äro rådande, och hwarest sparsamhet icke är liden. Man wil endast stanna wid de stallen, der grymhet och hårdhet fått fria tömar. När hafwer man hört, det straffbara tjenstehjon blifwit bättrada medelst hårda ord och tyrannisk medfart? Likwål hör man ofta genliud efter slagsmål, bannor, swordom och skälsord, af manniskor, hwilke med omänskelig hetta, tanka hämma laglöst upförande på laglöst fätt. Huru mången är icke, som wärkställer all uptankelig hårdhet, ej allenast på illaka