är aldrig, så god, rar och kostsam, och rätterne ej accordera sins imellan; ar det som spelte man på et ostämdt strängaspel. Jag wil än ytterligare säga, först angående soppor, at man bör göra den ena efter den andra skiljaktiga, så at, om man hafwer en grön ligerad eller annan tjock soppa den ena dagen, bör man hafwa en tunn dagen derpå, sedan en potage, derefter en klar med ris eller pärlegryn, och ändteligen en tjock eller ligerad med äggegulor. Är det brukeligt, at dageligen hafwa et stycke kokadt oxkött, så ombytas saucerne, at hwar dag lagas en annan sauce, tils det gått ordningen ikring, hwarefter man å nyo begynner och fortfar med matredningen på lika sätt. När detta är i akt tagit, så bör ock följande märkas: när man i dag har hammelstek til entrée, så tillåtes, at jämwäl 4 à 5 dagar derefter bruka hammel, men då ej såsom entrée, utan til coteletter, eller grillade af bringan. Sedan 5 à 6 dagar gått fram, kan man hafwa hammelstek, derefter äter späckta hammelbringor, kokade i glace. Då man således dragit ut med 4 à 5 sådanne eller andra rätter af hammel, i 14 eller 16 dagar, så får man lof at begynna med entrée på nytt, dock at en annan sauce brukas, an den wid senaste entréen. Likaledes är det beskaffadt med kalf: man fortfar med
Sida:Johan Winbergs Kok-Bok-1761.djvu/550
Den här sidan har korrekturlästs