10
för dessa kalla engelsmän, som man öfverallt möter i det Förenade konungariket och hvilkas något akademiska hållning deras landsmaninna Angelica Kauffmann alldeles ypperligt återgifvit med sin pensel. Då man såg denna gentleman under de olika faserna af hans uppträdande, kom man på den tanken, att han var en mycket väl afvägd varelse i alla sina delar, gående på pricken, alldeles som en kronometer af Leroy eller Earnshav. Det förhöll sig äfven så: Phileas Fogg var den personifierade noggrannheten, något som man också fann af »uttrycket i hans fötter och i hans händer,» ty hos menniskan äro, lika väl som hos djuren, sjelfva lemmarne uttrycksfulla organer för passionerna.
Phileas Fogg hörde till dessa matematiskt ordentliga menniskor, som, aldrig jägtade och alltid i ordning, spara på sina steg och sina rörelser. Han tog aldrig ett steg för mycket, han tog steget så kort som möjligt. Han gjorde ingen åtbörd, som var öfverflödig. Man hade heller aldrig sett honom upprörd eller förskräckt. Han var den minst brådskande man i verlden, men han kom dock städse tids nog. Men så lefde han ju också ensam och, så att säga, utanför alla sociala förhållanden. Han visste, att man i lifvet måste deltaga i friktionerna och då friktionerna icke infunno sig kom han icke i kontakt med någon.
Hvad angår Jean, kallad Passepartout, en riktig parisare från Paris, så hade han, efter de fem år, under hvilka han hållit till i England och i London var riktigt anställd som kammartjenare, förgäfves sökt en husbonde, vid hvilken han kunde innerligt fästa sig.
Passepartout var 30 år gammal, men han var derför alldeles icke någon af dessa herrar Frontin eller Mascarille, som, uppnästa och kutryggiga och med
