Sida:Jorden rundt på åttio dagar.djvu/107

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
107

resan jorden rundt. Mrs Aouda hade smålett deråt, men hon hade ju honom att tacka för sitt lif och sin räddare kunde hon ju ej annat än beundra och skänka honom sin erkänsla af fullaste hjerta.

Mrs Aouda bekräftade den berättelse, som den hinduiske vägvisaren gifvit om hennes sorgliga öden. Hon var verkligen af den race, som eger högsta anseende bland de infödda racerna. Flera parsiska köpmän ha samlat stora rikedomar i Indien på handel med bomull. En af dem, sir James Jejeebhoy, har blifvit adlad af engelska regeringen, och mrs Aouda var slägt med denne nabob, som var bosatt i Bombay. Det var en kusin till sir Jejeebhoy, den hedervärde Jejeeb, till hvilken hon skulle vända sig i Hongkong. Skulle hon väl hos honom finna tillflykt och bistånd? Hon kunde ej bestämdt säga det. Mr Fogg svarade härpå, att hon ej behöfde vara orolig och att allt skulle bli ordnadt fullt matematiskt — det var just hans ord.

Den unga qvinnan, förstod hon väl det der ohyggliga ordet »matematiskt»? Man vet det ej. Men emellertid voro hennes stora ögon riktade på mr Foggs, hennes ögon, »klart genomskinliga som Himalayas heliga sjöar.» Men, den ohjelpligt tröge Fogg, igenknäppt ända upp till hjertgropen, var ej den man som just ville kasta sig i den heliga sjön!

Början af resan gick alldeles färträffligt. Vädret var hyggligt. Hela den del af den ofantliga bugten, som sjömännen kalla »Bengalens brassar», var gynnsam för ångarens gång. Rangoon skulle snart få känning af stora Andaman-ön, den förnämsta i den grupp från hvilken det pittoreska berget »Sadle Peak», 2,400 fot högt öfver hafvet, sticker upp på mycket långt afstånd från seglaren. Kusten passerades helt nära, men