12
Passepartout, som framför allt önskade hysa respekt för sin husbonde, vågade sig fram med några vördsamma anmärkningar, hvilka upptogos illa, och han gick ur sin tjenst. Han fick emellertid reda på att mr Phileas Fogg esq. ville ha en domestik och han förskaffade sig närmare upplysningar om denne gentleman. En person, hvars lif var så regelbundet, som aldrig låg borta om nätterna, som aldrig var ute på resor, som aldrig var borta en hel dag, en sådan person kunde ej annat än vara i hans smak. Han infann sig hos honom och blef antagen på det sätt man redan känner.
Passepartout befann sig nu — klockan hade länge sedan slagit half tolf — alldeles ensam i huset vid Saville-row. Han började genast att taga det i närmare skärskådande. Han sprang och undersökte det från vinden till källaren. Han tyckte riktigt om detta hus, så snyggt, så väl försedt, så putsadt, så puritanskt och så väl inrättadt för uppassningen. Han tyckte att huset var en snigels skal, men ett skal som var väl upplyst och uppvärmdt af gas. Passepartout hittade utan möda reda på det rum, som var bestämdt åt honom. Han tyckte om det. Elektriska ringklockor och ropare-rör satte rummet i förbindelse med entresoln och första våningen. På kaminkransen stod ett elektriskt ur, som stod i förbindelse med pendylen i Phileas Foggs sängkammare och begge apparaterna angåfvo samtidigt samma sekund.
— Det der tycker jag om, ja, det tycker jag om, sade Passepartout för sig sjelf.
Han lade märke till, der han stod i sitt rum, ett anslag som var uppsatt ofvanför uret. Det var »ordningen» för uppassningen om dagen. Denna »ordning» innehöll — från klockan åtta på morgonen,
