Sida:Jorden rundt på åttio dagar.djvu/124

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

124

Men om Passepartout ej vågade fråga lotsen om han visste när en ångbåt skulle afgå till Yokohama, så gjorde Mr Fogg det i hans ställe med sin lugna ton och efter att ha rådfrågat sin Bradshaw.

— Jo, i morgon bittida när floden kommer, svarade lotsen.

— Ah! sade mr Fogg, utan att dock visa minsta öfverraskning.

Passepartout, som stod bredvid, skulle gerna ha omfamnat lotsen, som Fix deremot gerna velat vrida halsen af.

— Hvad heter den ångaren? frågade mr Fogg.

Carnatic, svarade lotsen.

— Var det inte i går den skulle ha gått?

— Jo, men man var tvungen att reparera den ena af pannorna, så att resan blef uppskjuten till i morgon.

— Jag tackar er, svarade Phileas Fogg, som med en automats steg gick ned i salongen.

Passepartout tog lotsen i hand och kramade den dugtigt.

— Hör ni, mäster lots, ni är en satans dugtig karl, ni.

Lotsen kunde icke begripa hur det kom till, att hans svar inbringade så vänliga ord. Lotsen blåste med ånghvisslan och styrde ångfartyget in bland den flottilj af djonker, fiskarbåtar och fartyg af alla slag, som lågo i Hongkongs trånga farvatten. Klockan 1 låg Rangoon vid kajen och passagerarne lemnade fartyget.

Slumpen hade här vid lag synnerligen gynnat Phileas Fogg, det måste erkännas. Hade icke pannan måst repareras, skulle Carnatic ha afgått den 5 november och passagerare till Japan fått vänta åtta